Myrkrypningar

Jag är otålig, rastlös, hoppfull och jag vet inte vad mer...

I helgen ska kanske Björnta och svåger Niklas titta närmare på huset, på måndag ska Björnta upp till Bredbyn och träffa ägaren till en vulkverkstad som söker folk. Så förstod jag det i alla fall...

Tänker redan på huset som vårt, vilket är rätt idiotiskt med tanke på att vi inte ens vet vad tidigare ägaren vill ha för kåken.

Men det är ett mysigt hus, jag gillar det verkligen och ju mer jag hört Björntas mormor berätta om huset desto mer känner man historiens vingslag eller vad man ska säga... Det byggdes av hennes pappa i början av 1930-talet och familjen flyttade in när hon var 3 år gammal.

Överallt i huset är det riktiga spegeldörrar, till och med den lilla dörren in till toan (det tidigare skafferiet) är en spegeldörr, fast i miniatyr. I köket finns det en kolabrun vedspis och världens mest idiotiska upplägg. För att komma in på toan måste man gå på tvären, och det är inte ett dugg handikappanpassat.

Jättehöga och breda tåknäckar-trösklar är ett exempel.